thilda.

vaknade upp med jennifer ca klockan halv åtta med två timmars sömn bakom mig ..

kulturnatten var hemsk.
eller egentligen inte, men saker blev verkligen inte som jag hade planerat/hoppats på.

har hört för många gånger att man ska göra det bästa av situationen, men när det mesta går skit och allt viker sig, vem vänder man sig till då?
vem orkar tillräckligt länge för att verkligen förstå och vem håller din hand tills du är redo att stå på egna ben?
i min värld går det inte att klara sig själv, visst.. du föds själv och du dör själv (om du nu mot förmodan inte har en tvilling)
men du går aldrig själv.
för tänk alla människor som berört dig på ett eller annat sätt, alla människor som har fått dig att tänka, gråta, skrika och skratta och även om du förnekar det så vet du att jag har rätt.
vilken människa skulle klara sig i livet utan någon?
tänk din din bästa vän, inte din "bästavän" utan den som du verkligen ställer upp för till hundra procent och som du vet ställer upp för dig.
ett liv utan den?
många tänker nog att det visst skulle funka men det skulle ta sin tid, men flera skulle förmobligen precis som jag drabbas av akut panik och be till gud att den dagen aldrig kommer.
ett liv utan alla skratt, alla delade tankar och funderingar, ett liv utan din andra halva.
det skulle aldrig aldrig fungera!

ja, för ett liv utan jennifer.. det skulle rasa.

nu ska jag göra något annat.
fortsätt andas!
<3