30 september

fyfan, det går inte bra nu.
jag tror att alla märker att något är fel nu, det var så bra allting. v a d h ä n d e ?
vet inte varför, det känns som att hela världen vilar på mina axlar och allt jag gör påverkar det som händer.
det kan omöjligt vara så.
 men när allt bara rasar, vad fan gör man då?
när livet faller får man bygga upp det själv, kan inte sänka någon annan..
skrik på mig, slå på mig, spotta på mig, gör vad du vill, men jag tar mig upp på egna ben.

can´t find a reason to stay, you were my everything.
jag vill kunna se mig själv i spegeln och lé, lé för att jag förtjänar det.
                                                                     v a d g i c k f e l ?

måste jag leva med det här? måste jag vakna svag? måste jag bli buren av andra för att orka? jag är inte såhär.
hon log, hon skrattade och hon var ärlig.
det kan bli bättre än såhär.

nätterna är värst, flera nätter utan dig. hur ska jag klara det här?
bryr du dig? snälla, säg någonting. förklara!

jag vill kunna leva som jag gjorde förr.
vägen är lång men mitt liv är längre.

now i cry my self to sleep, only you are what i need. we can make it if we try, i am nowere without you, i don´t know what i should do, cuz my tears will necer dry and i still wonder ..

nnillacohen' tack.

puss
/ th

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0